Först uppgiven som förvildad från Vämö och Hästö i Karlskrona av G.C. Aspegren (Lindblom 1830).

Myskmalva växer bl.a. vid gårdar, vägrenar, på kulturbetesmarker och ruderatmarker; den är även förvildad eller kvarstående från odling.

Mycket vanlig; funnen i 142 rutor (81%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Myskmalva är spridd i hela Blekinge, men den är ovanligare i de sydöstra delarna. Arten var tidigare känd huvudsakligen i kusttrakterna och kring Kyrkhult (Holmgren ms 1921–44); den har ökat både längs kusten och i inlandet under senare delen av 1900-talet.