Först funnen 1898 i Nättraby (LD); första säkert förvildade fynd av JEn från 1901 och 1903 mellan Skillinge och Förkärla i Förkärla (LD, S, Erikson 1905).

Hårdsvingel är kvarstående eller förvildad på öppen, sandig mark, t.ex. landsvägskanter, grustag och havsstränder.

Ganska vanlig; funnen i 70 rutor (40%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Hårdsvingel är spridd i större delen av Blekinge, med dominans i söder. Arten har ökat något i inlandet under det senaste halvseklet; den har även ökat i södra Småland (Karlsson & Nosslin 1993).