Tidigare sällsynt (Holmgren 1942). Även om de tidigare källorna inte urskilde linsnärja från nässelsnärja C. europaea, så kan man ana att den förmodligen var relativt vanlig under 1800-talet. Arten uppgavs som tämligen sällsynt av Svanlund (1889b) och är belagd på ett flertal väl spridda lokaler i landskapet (fler lokaler än t.ex. linmåra Galium spurium ssp. spurium. Senast uppgiven 1926 från Augerum (linåker).

Gamla fynd. SÖ Gammalstorp Bjäraryd, 1890 C.G. Boström (LD); OL Jämshög Harasjömåla, 1888 P. Drusén (LD), Svl (Holmgren 1942); KH Karlshamn, 1886 A. Liedholm (LD); Munkahus, A.E. Lindblom (Svanlund 1889b), 1866 H. Landergren (LD); RO Edestad Binga, A.E. Lindblom (Lindblom 1830); Sandvik, 1881 Svl (LD, Holmgren 1942); Ronneby Busemåla, A.E. Lindblom (Lindblom 1830); mellan Djupadal och Kallinge, C.G. Westerlund (Westerlund 1890); KK Augerum, 1909, 1926 A. Rundkwist (båda LD); Augerums gård, Ank (Ankarcrona 1855); Mölletorp, Ank (Ankarcrona 1855); Vedeby, Svl (Svanlund 1889b); Lösen Lyckeby, 1905 Rundk (LD); Sturkö, Ank (Ankarcrona 1855).