fingerborgsblomma
Digitalis purpurea
Odlad som prydnadsväxt (tidigare även som medicinalväxt) och förvildad t.ex. vid gårdar, vägkanter, ruderatmarker, eller i utkast, samt ofta även i skogsmarker långt från bebyggelse. Fingerborgsblomma är bofast bl.a. vid Lilla Holje i Jämshög (Holmgren 1942).
Första fynd
Först funnen 1866 i Jämshög (LD); första säkra förvildning 1878 från Marielund i en skogsbacke, i Nättraby (LD).
Bygdenamn och bruk
Äldre lokala namn för fingerborgsblomma är ”fingertuta” (Mjällby), ”kungens ljusstake” (Backaryd), samt ”namnblomma” (Ronneby).
Utbredning
Vanlig; funnen i 136 rutor (77%); tidigare flerstädes (Holmgren (1942). Fingerborgsblomma är utbredd i hela Blekinge.