Äldre provinsnamn för ängssyra och bergsyra är ”sura” och ”surblad”.

Bergsyra förekommer främst på hällar, torrbackar och kulturmarker. Enligt Elven (2000) tenderar rödsyra att växa på mer naturliga ståndorter än äkta bergsyra.

Bergsyra delas i fyra underarter, varav äkta bergsyra subsp. acetosella och rödsyra subsp. tenuifolius (Rumex tenuifolius) är kända från Blekinge. För skiljekaraktärer se Elven (2000).

Mycket vanlig; funnen i 173 rutor (98%); tidigare allmän (Holmgren 1942). Bergsyra är utbredd i hela landskapet. Underarterna har ej uppmärksammats under inventeringen, men båda underarterna är vanliga.