Äldre lokalt namn för vildkaprifol är ”käringtarmar” (Hällaryd).

Vildkaprifol växer i näringsrika eller magra skogsmarker; den förekommer i lundar, ädellövskogar, hedskogar, bryn och är en karaktärsart för kustnära lövskogar (särskilt ekskogar). Vildkaprifol odlas också som prydnadsväxt och är ibland förvildad.

Vildkaprifol uppträder ibland med en form som har parflikiga blad, vilka påminner om ekblad (f. quercifolia).

Vanlig; funnen i 140 rutor (80%); tidigare tämligen allmän i södra Blekinge (Holmgren 1942). Vildkaprifol är utbredd i hela Blekinge, men är ovanligare i nordost. Arten dominerade i Karlskrona-trakten vid Holmgrens fältarbete (Holmgren ms 1921–44) och har ökat i andra delar av landskapet sedan dess. Den har även ökat på andra håll i Sydsverige (Karlsson & Nosslin 1993; Tyler & Olsson 1997).

Aktuella fynd (f. quercifolia). KK Jämjö Store backe (3G5a 2112) 2005 NN; Karlskrona Dragsö (3F5h 2301) västra stranden 2005 NN; Nättraby vid småbåtshamnen (3F5g 4035) 2005 NN; Torhamn 800 m S om avtaget mot Anneberg (3G4a 1744) skogsbryn 1998 NN; Sibbaboda, 200 m in på vägen mot Anneberg (3G4a 2347) skogsbryn, 1 ex 1999 NN.