Först uppgiven från Yttre Stekö i Ronneby (Lindblom 1830).

Bitterkrassing växer bl.a. på tångvallar, samt blockrika och sandiga havsstränder. Den gynnas förmodligen av minskad hävd.

Vanlig i havsstrandrutor; funnen i 36 rutor (20%); tidigare sällsynt (Holmgren 1942). Bitterkrassing är utbredd på sydkusten i det yttre kustbandet västerut till Mjällby Djupekås och Hanö, samt har endast en lokal på östkusten: Stora Tärningsören i Torhamn. För övrigt finns den på Skånes västkust, samt norra Öland och i norra Kalmar län. Bitterkrassing har ökat i Blekinge, framförallt i den sydöstra skärgården.