En förekommer på hedmarker, magra ängs- och hagmarker i skogsbygden, i klippskrevor, på buskmarker i kustbygden och skärgården, samt i torra skogsmarker. Enen var förr vanlig främst på utmarkerna, men har sannolikt ändå ökat p.g.a. minskad hävd på gräsmarker åtminstone vid kusten. Den klarar dock inte igenväxning till tät lövskog.

Mycket vanlig; funnen i 175 rutor (99%); tidigare allmän (Holmgren 1942). En är utbredd i hela Blekinge.