Först uppgiven från Blekinge under andra halvan av 1800-talet, på ett flertal lokaler (Scheutz 1872). Arten beskrevs emellertid endast några decennier tidigare, och det är inte omöjligt att den var gammal på Listerlandet vid upptäckten och spred sig österut i landskapet först senare. Den uppgavs som allmän mellan Sölvesborg och Norje av Scheutz (1876).

Stor ängssyra förekommer på vägrenar och ruderatmarker. Många inlandslokaler är belägna vid landsvägar eller i större orter (t.ex. längs sträckorna Bräkne-Hoby – Björkeryd, Backaryd – Ronneby, samt i Olofström).

Vanlig; funnen i 94 rutor (53%); tidigare allmän i sydväst samt flerstädes i övrigt (Holmgren 1942). Stor ängssyra är spridd i de södra kusttrakterna, men blir ovanligare i de norra och östra delarna av landskapet.