Kambräken växer i fuktig skogsmark med mer eller mindre rörligt grundvatten, både i barr- och lövskog, i diken, på stigar, bilvägar, i hagmarker etc.; i västra Blekinge förekommer den även i källkärr och sluttningskärr. Den är sannolikt konkurrenssvag och etablerar sig på blottade ytor.

Kambräken har tidigare betraktats som indikatorart för gammal skog (s.k. signalart; Ingelög m.fl. 1987).

Mindre vanlig; funnen i 22 rutor (12%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Kambräken är spridd i inlandet, med de flesta förekomsterna i de västra delarna av landskapet. Den har en kustlokal vid Frändatorp på Sturkö i ett skogsbryn. Varken en ökning eller en minskning kan påvisas i Blekinge. I Skåne har arten minskat (Tyler & Olsson 1997), men i Halland bedöms frekvensen vara oförändrad (Georgson m.fl. 1997).