Hägg förekommer bl.a. i renar, bryn och lundar. Den är även kvarstående eller förvildad från odling.

Vanlig; funnen i 126 rutor (72%); tidigare tämligen allmän (Holmgren 1942). Hägg är utbredd i nästan hela Blekinge, men saknas på östkusten och är ovanligare i de östra och mellersta delarna av sydkusten. Arten uppgavs som sällsynt vid åar och bäckar av Aspegren (1823), samt som tämligen sällsynt av Svanlund (1889b) och Holmgren (1921). Den har troligen ökat successivt under 1900-talet. Hägg uppges även ha ökat i södra Småland (Karlsson & Nosslin 1993), samt möjligen i Skåne (Tyler & Olsson 1997).