Äldre lokalt namn för höskallra är ”penninggräs” (Hällaryd).

Höskallra förekommer i näringsrika ängs- och hagmarker, samt på renar. Arten är hävdgynnad.

Höskallra delas i tre underarter, höstskallra subsp. serotinus, äkta höskallra subsp. vernalis och åkerskallra subsp. apterus, vilka alla blivit bekräftade från landskapet. Åkerskallra, som är rödlistad, skiljer sig från höstskallra enbart på att fröna är mer el. mindre ovingade (frön 3,2 × 2,6 mm med en 0,1–0,4 mm bred vingkant). Denna karaktär är sannolikt selekterad för individ som växer i åkrar. Vid försöksodling av höskallra tillsammans med råg som tröskats genom kastning, har en selektion mot vinglösa frön skett efter bara några generationer (Carlsson 1995).  Åkerskallrans status som underart behöver utvärderas.

Vanlig; funnen i 77 rutor (44%); tidigare allmän (Holmgren 1942). Höskallra är ojämnt spridd i hela Blekinge; arten är något vanligare i den sydöstra skärgården och i sydvästra Sölvesborgs kommun.