Gammal bofast art, nu utgången. Den är ursprungligen odlad som medicinalväxt, men förvildades och etablerade sig redan för länge sedan; den fanns med i Lindwalls artförteckning (ms 1782) och Aspegren (1823) uppgav den som flerstädes vid gårdar. Arten har sannolikt försvunnit p.g.a. dålig konkurrensförmåga när man slutade odla den. Senast uppgiven 1958 från Senoren, Östernäs i Ramdala (Anonym, Berglund 1963a).