Flora över Dal
Andersson, P.-A. 1981 02 15: Flora över Dal. Kärlväxternas utbredning i Dalsland. [The flora of Dalsland.] Stockholm.
Leffler 1866.
Taxasida
linsnärja
Cuscuta epilinum
Weihe
linsnärja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Översikt
Översikt
linsnärja är en art i Botanikportalen. Sidan bygger just nu på grunddata från den befintliga databasen och ett växande kunskapslager.
Synonymer
- linsnärja
Taxonomi
Namn
Vetenskapligt namn
Cuscuta epilinum
Vetenskapligt namn, fullständig form
Cuscuta epilinum Weihe
Svenskt namn
linsnärja
norwegianBokmal
linsnyltetråd
norwegianNynorsk
linsnikjetråd
Finskt namn
pellavanvieras
finlandSwedish
linsnärja
Danskt namn
Hør-silke
Foton
Inga foton finns för detta taxon.
Nycklar
Inga nycklar finns för detta taxon.
Floratexter
Härjedalens kärlväxtflora
Danielsson, B. 1994: Härjedalens kärlväxtflora. [The vascular plants of Härjedalen.] Lund.
ISBN 91-971255-9-8.
Det finns endast en uppgift från landskapet: Överhogdal enligt Dusén (1880). Rapporten kom ursprungligen från C. Hartman. Arten är med säkerhet utgången, liksom kanske i hela Sverige, jfr Nilsson & Gustafsson (1979).
Atlas of North European vascular plants
Hultén & Fries 1986
1534 Cuscuta epilinum Weihe
This species was originally restricted to Europe and adjacent parts of Africa and Asia. In fact, the species possibly originates from the Orient. It has been introduced together with Linum usitatissimum into England, Fennoscandia and N. America. Nowadays it is less frequent. Cf. also Meusel et al. 1978, map p. 359.
Hallands Flora
Georgson, K. et al. 1997: Hallands flora. [Flora of Halland.] Lund.
Linsnärja, som är parasit på lin, har inte rapporterats från Halland sedan slutet av 1800-talet. [Uppgiven av Nilsson & Gustafsson (1979 a) från Söndrum 1922, men vi har inte kunnat finna ursprungsuppgiften. Möjligen avses Söndrum 1872.]
I Sverige har snärja i lin varit känd sedan 1638. Den senaste uppgiften är från Närke 1954 (Nilsson & Gustafsson 1979 a).
Närkes flora
Löfgren, L. 2013: Närkes flora.
Utdöd i Sverige (Gärdenfors 2010). Möjligen hör ”Den mindre Cuscuta minor eller Epithymum” hos Samzelius (ms 1758) hit eftersom lin men inte klöver nämns bland värdväxterna och då klöversnärjans uppdykande i Sverige skedde senare. Linsnärja växer nästan endast på lin och var ett ”svårt ogräs” (Lyttkens 1885).
Blekinges Flora
Fröberg, L. (Red.) (2006). Blekinges Flora. Svenska Botaniska Föreningen.
Gammalt bofast linogräs, utgånget sedan länge.
Ångermanlands flora
Mascher, J. W. 1990: Ångermanlands flora. [The flora of Ångermanland.] Lund.
Numera utgången, senast sedd i Arnäs 1937, jfr Nilsson & Gustafsson (1979a) vilka anger det nämnda fyndet i Högsjö som landskapets senaste. - 9 (8).
Västmanlands Flora
Malmgren, U. 1982 05 19: Västmanlands flora. [The flora of Västmanland.] Stockholm.
Få fynd från Mälarslätten t.o.m. Nedre Bergslagen, flest inom förstnämnda region. Senast 1928.
Floran i Skåne.
Tyler, T. m.fl. (red.) 2007. Floran i Skåne. Arterna och deras utbredning. Lund
Status: gammal och fordom bofast, men ej uppgiven efter 1920 (Svalöv, NSyl i LD).
Förändring och hot: fordom ett allmänt och besvärligt ogräs (jfr Lilja 1870) som i och med linodlingens upphörande och förbättrad utsädesrensning försvunnit från hela landet. Nationellt rödlistad (RE).
Förändring och hot: fordom ett allmänt och besvärligt ogräs (jfr Lilja 1870) som i och med linodlingens upphörande och förbättrad utsädesrensning försvunnit från hela landet. Nationellt rödlistad (RE).
Smålands flora
Edqvist, M. & Karlsson, T. (red.) 2007. Smålands flora
Denna art, som endast växer på lin, har varit ganska spridd i Götaland, Svealand och södra Norrlands kustland. Det senaste fyndet i Sverige gjordes 1954 i Närke. Linsnärjans minskning beror troligen till stor del på att man fick tekniska möjligheter att rensa utsädet allt bättre; arten började nämligen försvinna redan innan linodlingen upphörde.
I Småland var linsnärjan relativt ovanlig men blev dock funnen på ganska många platser regellöst fördelade över landskapet (Scheutz 1864 noterade att den inte var känd från västra Småland, men senare har ett par västliga lokaler blivit kända). – Linsnärjans minskning började i Småland ca 1890: under de tre decennierna 1860–1889 gjordes i genomsnitt 10 fynd per decennium, under 1890–1909 i genomsnitt 5; efter 1909 har endast tre fynd gjorts, i Hylte Långaryd 1913, Kalmar Ljungby 1921 och Växjö Bergunda 1924.
Linsnärjan betecknas som försvunnen på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
I Småland var linsnärjan relativt ovanlig men blev dock funnen på ganska många platser regellöst fördelade över landskapet (Scheutz 1864 noterade att den inte var känd från västra Småland, men senare har ett par västliga lokaler blivit kända). – Linsnärjans minskning började i Småland ca 1890: under de tre decennierna 1860–1889 gjordes i genomsnitt 10 fynd per decennium, under 1890–1909 i genomsnitt 5; efter 1909 har endast tre fynd gjorts, i Hylte Långaryd 1913, Kalmar Ljungby 1921 och Växjö Bergunda 1924.
Linsnärjan betecknas som försvunnen på den svenska rödlistan (Gärdenfors 2005).
Ölands flora
Andersson, U.B. & Gunnarsson, T. (red.). 2024.Ölands flora. SBF-förlag. Uppsala.
Linsnärja parasiterade förr på odlingar av lin Linum usitatissimum. På Öland förefaller den ha varit ovanlig och är senast belagd 1894. Rikard Sterner såg inte själv linsnärja på Öland och från 1900-talet och framåt saknas fynd.
Gammal kulturföljeslagare, förr bofast, numera utgången.
Gotlands flora
Johansson, B.G. & Petersson, J. (red.) 2016: Gotlands flora band 2. SBF-förlag, Uppsala.
Inkommen, tillfällig. Utgången, senaste daterade uppgift från 1882.
Linsnärja är en parasiterande växt som förekom i linodlingar vid mitten av 1800-talet. Det finns äldre uppgifter från sex socknar.
Bohusläns Flora
Blomgren, E. m.fl. (red.) 2011: Bohusläns flora. Föreningen Bohusläns Flora.
Linsnärja var förr ett mycket vanligt ogräs i linåkrar, men försvann sedan man slutat använda ryskt utsäde (Palmér 1927). Det tycks bara vara under omkring 60 år som arten förekommit i landskapet, eftersom den sist kända uppgiften är från ett belägg taget 1913 i trakten av Henån i Röra socken (Alm i UPS).
Västergötlands flora
Bertilsson, A., Aronsson, L.-E., Bohlin, A. m.fl. 2002, 2003. Västergötlands flora. – SBF-förlaget, Lund.
Gammal kulturföljeslagare, växte sällsynt som parasit på lin i linåkrar och bland lin på tippar. Rödlistad art (RE försvunnen).
Sörmlands flora
Rydberg, H. & Wanntorp, H.-E. 2001: Sörmlands flora. Botaniska Sällskapet i Stockholm.
Linsnärjan växte tidigare som ogräs i linåkrar, men är ej funnen i landskapet sedan husbehovsodlingen av lin upphörde i början av 1900-talet. Linsnärjan kunde i delar av Sverige med intensiv linodling vara ett besvärande ogräs. Även i Sörmland med dess småskaliga husbehovsodling fanns den enligt Thedenius (1871) i de flesta linåkrar. Arten har under inventeringen eftersökts i linåkrar utan resultat.
Europa, västra Asien. I Sverige ej funnen under senare decennier.
Upplands flora
Jonsell, Lena (red.) 2010: Upplands flora. SBF-förlaget, Uppsala
I Sverige numera utdöd parasit på lin, som inte påträffats i landet sedan 1954. Rödlistad. Ej funnen efter 1990.
Almq. Sällsynt (åtminstone numera).
Almq. Sällsynt (åtminstone numera).
Gästriklands flora
Ståhl P., 2016 – SBF-förlaget, Uppsala.
Linsnärja är ett gammalt linogräs som kommit in och försvunnit med linodlingen. Den är bara känd från Iggön och Storvik men kan säkert ha funnits på fler platser där det odlades lin under 1800-talet. Arten sågs senast 1924.
Hälsinglands flora
Delin A., Larsson A., Wannberg B. 2019 - SBF-förlaget, Uppsala
Linsnärja är ett numera från Sverige försvunnet ogräs i linåkrar. Senaste noteringen i landet är från 1954 (Aronsson 1999) och från Hälsingland 1926.
Medelpads flora
Lidberg, R. & Lindström, H. 2010: Medelpads flora. SBF-förlaget, Uppsala
Linsnärja är en specialiserad parasit på lin. Den fanns förr i linodlingar men är idag borta från hela landet. Hos oss senast iakttagen i Timrå på 1920-talet.