gul sötväppling
Melilotus officinalis
Ny bofast art, sannolikt inkommen med sjöfarten och etablerad.
Första fynd
Först uppgiven från varvet i Karlskrona och Stilleryd i Karlshamn (Gosselman 1865); först belagda fyndet från 1883 i Karlskrona, Lüb (LD); dessutom tidigare uppgiven kollektivt med vit sötväppling M. albus utan lokal (Lindwall ms 1782).
Ekologi
Gul sötväppling förekommer bl.a. på ruderatmarker, banvallar och renar.
Utbredning
Mindre vanlig; funnen i 22 rutor (12%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Gul sötväppling är spridd i kusttrakterna, men saknas i de sydöstra delarna av landskapet. Arten blev funnen på lika många lokaler som vit sötväppling M. albus av Holmgren (ms 1921–44) men har sannolikt inte ökat lika kraftigt som denna.
