Äldre lokala namn för mattlummer är ”puff” (Rödeby), ”ängkrut” (Öljehult, Backaryd) och ”vesslefes” (Backaryd). Mattlummer har tidigare betraktats som indikatorart för gammal skog (s.k. signalart; Ingelög m.fl. 1987).

Mattlummer växer i torra skogsmarker; den förekommer på skogsstigar, och vägskärningar i gran- eller tallskogar.

Vanlig; funnen i 106 rutor (60%); tidigare tämligen allmän (Holmgren 1942). Mattlummer förekommer huvudsakligen i inlandet, men oftast i enstaka bestånd, och är ovanligare i kusttrakterna. Björn Holmgren fann arten på ungefär lika många lokaler som revlummer (Holmgren 1921–44), medan revlummer idag är betydligt vanligare. Mattlummer har sannolikt gått tillbaka i samband med att skogsbete har upphört. Den kan även ha missgynnats av skogsavverkningar (Kukkonen 2000). Arten har även gått tillbaka i Skåne (Tyler & Olsson 1997).