Åkerfräken växer på vägkanter, åkrar, banvallar, dikeskanter; den förekommer även i kärr och på dyiga sjöstränder där individerna ofta blir högvuxna och glesa. Arten var redan i början av 1800-talet ett besvärligt åkerogräs (Aspegren 1823).

Mycket vanlig; funnen i 165 rutor (94%); tidigare allmän (Holmgren 1942). Åkerfräken är utbredd i hela landskapet, men är något ovanligare längs östkusten.