De i Sverige vilda och förvildade arterna av oxbär sätter frö utan befruktning (s.k. apomixi), vilket innebär att det finns många snarlika arter (se Hylmö 1993). I Sverige är endast svartoxbär C. niger en gammal bofast art, medan de övriga arterna har spridit sig från odling under senare delen av 1900-talet, bl.a. med fåglars hjälp. Före den aktuella inventeringen förekom endast två uppgifter av förvildade oxbär i Blekinge, nämligen tyskt oxbär C. pyrenaicus från Karlshamn 1897 och flockoxbär C. multiflorus från Jämshög 1929.