Örnbräken växer i skogsmarker eller på hyggen; den är vanlig i t.ex. torra tallskogar, fuktiga björkskogar, på vägkanter, i skogsbryn, samt ofta även invandrad i öppna hagmarker med svagt till måttligt bete. Slokörnbräken förekommer i skogsmarker, på renar och i bryn.

Örnbräken delas i två underarter, slokörnbräken subsp. aquilinum och taigaörnbräken subsp. latiusculum, som båda finns i Blekinge. Mellanformer mellan underarterna är också vanliga. För skiljekaraktärer se Karlsson (2000a).

Mycket vanlig; funnen i 168 rutor (95%); tidigare allmän (Holmgren 1942). Örnbräken är utbredd i hela landskapet utom i den sydöstra skärgården. Den ökar sannolikt fortfarande, bland annat p.g.a. minskad eller upphörd hävd. Underarterna är generellt ej uppmärksammade under inventeringen, men slokörnbräken är spridd utmed kusten, medan taigaörnbräken sannolikt är vanlig i hela landskapet.

Se slokörnbräken Pteridium aquilinum subsp. aquilinum