Maskrosorna bildar normalt frön utan befruktning, vilket leder till uppkomsten av väldigt många s.k. småarter. Dessa är var för sig relativt konstanta men skiljer sig oftast från närstående släktingar endast i ett fåtal detaljkaraktärer. Släktet innehåller nära tusen småarter i Norden och Baltikum och av praktiska skäl delas maskrosorna i ett antal sektioner, varav 8 finns representerade i Blekinge. En översikt över de svenska sektionerna finns i Wittzell & Øllgaard (2001). För alla sektioner presenteras aktuella lokaler för småarter med fynd i upp till 5 rutor, medan gamla uppgifter tas upp för småarter med fåtal fynd (undantag för nordmaskrosor sect. Borea och ogräsmaskrosor sect. Ruderalia).
Bygdenamn och bruk
Äldre regionalt namn för maskrosor är ”mjölktistel”; lokala namn är ”bosblomma” (Bräkne-Hoby), ”gubblomma” (Tving), ”hästblomma” (Ramdala, Sturkö), ”ormblomma” (Ysane, Mjällby), ”svinpåk” (Tving) och ”svinört” (Jämshög).