Vattenmåra växer i öppna kärr, diken, samt på å- och sjöstränder.

Vattenmåra och stor vattenmåra behandas som underarter inom G. palustre (vattenmåra som subsp. palustris och stor vattenmåra som subsp. elongatum); den senare skiljer sig bl.a. på att vara större, med styvare stjälk och ha större blommor. De har ibland urskilts som arter (se t.ex. Apelgren 1991), bl.a. eftersom de har olika kromosomtalsnivåer, samt att stor vattenmåra även har större pollenkorn. Ovan nämnda undersökning grundar sig emellertid enbart på mellansvenskt material. Det har visat sig, på material från Blekinge, att pollenkornens storlek är dåligt korrelerad med övriga karaktärer. Vid en genomgång av kollekter från Blekinge var även pollenfärgbarheten variabel. Kollekter med mer än 70% färgat pollen kunde fördelas på en grupp med 15–18 mikrometer långa pollenkorn (= G. palustre) och en grupp med 20–24 mikrometer långa pollenkorn (= G. elongatum). Dock hade 32% av kollekterna en nedsatt pollenfärgbarhet (10–40% färgat pollen). Denna senare grupp skulle kunna tolkas som hybrider mellan de två arterna, men eftersom pollenlängden dessutom är dåligt korrelerad med andra karaktärer vore en behandling av dem på underartsnivå lämpligare.

Mycket vanlig; funnen i 174 rutor (99%); tidigare allmän (frekvens för liten vattenmåra G. palustre subsp. palustre; Holmgren 1942). Liten vattenmåra/stor vattenmåra är utbredda i hela Blekinge.

Gamla och aktuella fynd (vattenmåra/stor vattenmåra med nedsatt pollenfärgbarhet). KH Elleholm 1000 m N om badplatsen Ö om Ekholm, på östra sidan om ån (3E5g 0544) vattensamling i maden 1994 LF; Åryd 100 m NO om Treasjöns nordände (3E7a 4504) åmad 1992 LF; RO Ronneby Redden, 1896 B.O.H. Witte; KK Fridlevstad Allaboda, 400 m O om Allabodasjöns östände (3F9g 1539) fuktig, gles lund 1987 LF; Lösen Verkö, 1861 Goss; Nättraby Emmahult, 1898 Rundk. – Alla LD, det. LF.