Äldre regionalt namn för blåklint är ”duvstol” (västra Blekinge).

Blåklint förekommer på åkrar, renar och i trädgårdsland.

Vanlig; funnen i 88 rutor (50%); tidigare tämligen allmän i södra och mellersta Blekinge (Holmgren 1942). Blåklint är utbredd i kusttrakterna och mellanbygden, med enstaka nordliga förekomster. Svanlund (1889b) uppgav arten som allmän i de södra och mellersta delarna, samt som mindre allmän i norr och den har sannolikt gått tillbaka under 1900-talet åtminstone i inlandet. Blåklint har även blivit ovanligare i andra delar av Sydsverige (Karlsson & Nosslin 1993; Tyler & Olsson 1997).