Snårvinda växer som vild i havsstrandsnår; den är även förvildad längs renar, åstränder, i tätorter eller som utkast (gäller främst skär snårvinda som eventuellt är etablerad på gamla banvallen i Asarum).

Snårvinda delas tidigare i Sverige i tre underarter, varav vit snårvinda subsp. sepium och skärvinda subsp. spectabilis (C. dahuricus) är funna i Blekinge. Skärvinda skiljer sig bl.a. på att ha en något bredare och mer rundad inskärning vid bladbasen, samt en rosafärgad krona.

Vanlig; funnen i 91 rutor (52%); tidigare flerstädes (frekvens kollektivt med rosenvinda C. pulchra; Holmgren 1942). Snårvinda är utbredd i hela Blekinge, men vanligare i de södra kusttrakterna. Arten uppgavs som tämligen sällsynt av Svanlund (1889b; kollektivt med rosenvinda) och har ökat sedan dess, liksom i övriga delar av södra Sverige (Karlsson & Nosslin 1993, Tyler & Olsson 1997).

Aktuella fynd (vit snårvinda). SÖ Mjällby Hanö, bl.a. strax S om byn (3E1h 4445) stenig strand 1988 BeN; KH Karlshamn Boön, sydligaste delen (3E4i 4413) i buskage nära stranden 1984 SBS (LD, conf. LF); RO Ronneby Saltärna, precis SV om fyren (3F4c 4207) blockstrand 1991 BlF; Saxemara, 600 m VSV om norra fyren (3F5e 1044) strandsnår 1991 BlF; KK Nättraby 300 m SV om Trantorps gård (3F6h 1714) vägkant 1990 LM.