Äldre regionala namn för odon är ”böljon” och ”blåbuk” (det senare spritt i östra Blekinge); lokala namn är ”blåbölon” (Kyrkhult) och ”bölbär” (Kyrkhult, Ysane) och ”ålla” (Mjällby).

Odon förekommer på tallmossar, i mosselaggar och på näringsfattiga sjöstränder; den är även funnen i fuktiga hagmarker.

Mycket vanlig; funnen i 148 rutor (84%); tidigare tämligen allmän (Holmgren 1942). Odon är utbredd i hela Blekinge, men är något ovanligare i kusttrakterna.