Först uppgiven från Valje i Sölvesborg av P. Olsson (Areschoug 1866; möjligen från Skåne-sidan av Valje); därefter 1879 från Spjutsbygd i Rödeby (nära järnvägsstationen enl. Svanlund 1886).

Toppklocka delas i flera varieteter/sorter (Tyler 1999), varav ängstoppklocka var. glomerata och prakttoppklocka ’Superba’ har blivit funna i Blekinge. De har generellt inte uppmärksammats i landskapet, men prakttoppklocka är den enda som förekommer idag. Ängstoppklocka hade endast ett par gamla förekomster och är på tillbakagång i hela landet.

Ganska vanlig; funnen i 60 rutor (34%); tidigare sällsynt (Holmgren 1942). Toppklocka är ojämnt spridd i landskapet och är något vanligare i inlandet, men saknas på Listerlandet. Arten har ökat i Blekinge sedan Holmgrens fältarbete (Holmgren ms 1921–44) och här även ökat på andra håll i Sydsverige (Karlsson & Nosslin 1993; Tyler & Olsson 1997).

Gamla fynd (arten i vid bemärkelse). SÖ Sölvesborg Valje, P. Olsson (Areschoug 1866; kan eventuellt avse Skåne-sidan av Valje); OL Kyrkhult Björkefall, 1941 Hgn (Holmgren ms 1921–44); Röshult, 1941 Hgn (Holmgren ms 1921–44); Skälmershult, 1941 Hgn (Holmgren ms 1921–44; ej med i Holmgren 1942); KH Karlshamn, Goss (Svanlund 1866), 1908 JEn (LD); Ringamåla Härnäs, 1941 Hgn (Holmgren ms 1921–44); KK Karlskrona Vämö, JEn (Holmgren 1942).