Ny bofast art, sannolikt inkommen med vall eller andra gräsfrön och etablerad, t.ex. på primärlokalen.
Första fynd
Först uppgiven på en åkerren nära landsvägen vid Vedeby i Augerum (Aspegren 1823).
Ekologi
Vargtörel förekommer bl.a. på banvallar, vägrenar, diken och i ruderatmarker.
Variation
Vargtörel delas i två underarter, bredbladig vargtörel subsp. esula (E. esula) och smalbladig vargtörel subsp. tommasiniana (E. saratoi) (för karaktärer se Mossberg & Stenberg 2003). Materialet i Blekinge varierar i bladbredd, och övriga karaktärer korrelerar dåligt; emellertid är typer med breda, trubbiga blad samlade endast vid Vedeby i Augerum och Lyckeby i Lösen, medan typer med smala, spetsiga blad har samlats från ett flertal lokaler.
Utbredning
Ganska sällsynt; funnen i 18 rutor (10%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Vargtörel förekommer framförallt i de sydöstra delarna av Blekinge. Arten var tidigare huvudsakligen spridd i Karlskrona-trakten, och har ökat något under 1900-talet.
