Gammal bofast art.
Fyrling är nationellt rödlistad (Gärdenfors 2005).
Ekologi
Fyrling växer i hällkar. Enligt Svanlund (1889b) förekom den tidigare på dyiga sjö- och åstränder, samt i vattengropar.
Utbredning
Mycket sällsynt; funnen på 4 lokaler i 1 ruta (0,5%); tidigare sällsynt (Holmgren 1942). Arten uppgavs som tämligen sällsynt av Svanlund (1889b) och har troligen minskat något under 1900-talet, sannolikt p.g.a. minskad hävd.
Lokaler
Gamla och aktuella fynd. SÖ Mjällby Hörby, Asp (Aspegren 1823); Ysane Norje, 1879 Svl (LD); RO Bräkne-Hoby, Asp (LD); Hoby å [= Bräkneån], Svl (Svanlund 1889b); Ronneby Skärsjön, C.G. Westerlund (Westerlund 1890); KK Lösen Lyckeby å, 1855 Ank (Ankarcrona ms 1853–55); Sturkö Ryd-Stensvik, nära vägen, ev. på södra sidan, 1977 M. Thulin (UPS, muntl.); Uttorp, 700 m V om fotbollsplanen, utanför djurparkens sydvästhörn (3F3i 2130) hällmark 1986, 1993 TW (LD, conf. LF); 100 m NO om Långörens nordspets (3F3i 1127) hällkar intill havsstrand 1988 TW; djurparken (3F3i 2329) 1996 NN; vik Ö om vakttornet (3F3i 1225) 2000 NN; Torhamn Hästholmen, på en gångstig i skogen, 1924 G.E. & G. Du Rietz (Du Rietz & Du Rietz 1925; icke i hällkar, vilket är den vanligaste ståndorten för denna art i skärgården).