ringblomma
Calendula officinalis
Odlad som prydnadsväxt och tillfälligt förvildad t.ex. på vägrenar, banvallar och soptippar, samt i utkast.
Första fynd
Först uppgiven utan lokal av Gosselman (1865). Första specificerade uppgifter från hamnen i Kristianopel (E. Almquist), varvet, Stumholmen m.fl. ställen i Karlskrona, Drottningskär på Aspö och Tromtösunda i Förkärla (Holmgren 1921).
Utbredning
Mindre vanlig; funnen i 21 rutor (12%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Ringblomma är glest spridd i större delen av Blekinge, med flest fynd i sydväst.