opievallmo
Papaver somniferum
Odlad som prydnads- och kryddväxt (tidigare även som medicinalväxt) och tillfälligt förvildad bl.a. på ruderatmarker, i utkast och på soptippar.
Första fynd
Först uppgiven från Karlskrona 1878 (LD; möjligen odlad); äldsta säkert förvildade uppgift 1912 från Verstorp, invid byväg i Nättraby av Hgn (LD).
Utbredning
Ganska vanlig; funnen i 41 rutor (23%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Opievallmo är spridd i större delen av Blekinge, men saknas i nordväst. Redan Holmgren (ms 1921–44) uppgav arten från ett 20-tal lokaler och den har sannolikt spridit sig redan under tidigt 1900-tal.