Flikmålla är funnen på tångvallar och kanten av betade havsstrandängar, där den ofta blir beståndsbildande. Den förekommer även på kustnära åkermarker och vid gårdar.

Mycket vanlig i havsstrandrutor; funnen i 59 rutor (34%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Strandmålla är utbredd både i den yttre och inre skärgården. Svanlund (1889b) uppgav den som allmän främst från den yttre skärgården och Holmgren (ms 1921–44) uppgav den på förhållandevis få lokaler. Sannolikt har strandmållan ökat i Blekinge, eventuellt p.g.a. ökade näringshalter i Östersjön eller en ökning av mängden tångvallar. Den har även ökat kraftigt i Sörmland (Ryberg & Wanntorp 2001).