Hjärtstilla förekommer på gårdar, samt i trädgårdsland och på ruderatmarker; den är även funnen på kyrkogårdar. Arten är gynnad av god näringstillgång, men konkurrenssvag (Svensson & Wigren 1984b).

Hjärtstilla delas i två underarter, varav äkta hjärtstilla subsp. cardiaca är den allra vanligaste, medan ullig hjärtstilla subsp. villosus endast är tillfälligt funnen på en lokal i Ronneby.

Ganska vanlig; funnen i 39 rutor (22%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Hjärtstilla är spridd i de södra och mellersta delarna av landskapet, med en dominans i öster. Holmgren (ms 1921–44) fann arten i ungefär samma område där den är funnen vid den nuvarande inventeringen, och även om en tillbakagång av hjärtstilla har rapporterats i Sydsverige av Svensson & Wigren (1984a), så har arten troligen inte gått tillbaka i Blekinge. Den uppvisar inte heller någon förändring i Skåne (Tyler & Olsson 1997).