Blåmålla växer bl.a. på gödselhögar, ruderatmarker och havsstränder. Den förekom tidigare även på gator i städer (Aspegren 1823).

Vanlig; funnen i 97 rutor (55%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Blåmålla är spridd i hela landskapet, men något ovanligare i de nordvästra delarna. Den uppgavs främst från kusttrakterna av Holmgren (ms 1921–44) och har sannolikt ökat något i inlandet av okänd orsak. Blåmålla har även ökat i Skåne (Tyler & Olsson 1997) och sydöstra Småland (Karlsson & Nosslin 1993), men har gått tillbaka i andra delar av södra Sverige (se t.ex. Georgson 1997).