Först uppgiven från skogsfällor vid Emmahult i Nättraby (Aspegren 1823).

Äldre lokalt namn för färgkulla är ”hönsbalar” (Kyrkhult).

Färgkulla odlades tidigare som prydnads- och färgväxt, och förvildades t.ex. på kyrkogårdar och banvallar; den är eventuellt även inkommen med vallfrö. Färgkulla förekommer på åkermarker, renar, samt ruderatmarker (t.ex. i plantskolor).

Mindre vanlig; funnen i 25 rutor (14%); tidigare flerstädes (Holmgren (1942). Färgkulla är spridd i södra och västra Blekinge.