Eventuellt gammal bofast art; även odlad som frukt- och prydnadsträd, samt planterad av skogsfolk och jägare på 1960- och 70-talen.
Första fynd
Först uppgiven av Lindblom i Ronneby (Aspegren 1823).
Bygdenamn och bruk
Äldre namn för sötkörsbär är ”bigarrå” (Hällaryd, Mörrum, Mjällby; vissa sorter), ”fågelbär” (Jämshög, Mörrum), samt ”kunkelbär” (Hällaryd); dessutom kallades körsbärsträd för ”körs” (Backaryd, Tving).
Ekologi
Sötkörsbär förekommer bl.a. i lundar, ängslövskogar, hagmarker och bryn.
Utbredning
Mycket vanlig; funnen i 160 rutor (91%); tidigare tämligen allmän (Holmgren 1942). Sötkörsbär är utbredd i hela Blekinge. Arten uppgavs som sällsynt av Svanlund (1889b) och som tämligen sällsynt av Holmgren (1921); den kan ha funnits som bofast sedan länge, men har spridit sig främst i inlandet under 1900-talet.
