Först uppgiven av Lindwall (ms 1782); första säkert förvildade uppgift i början av 1800-talet: ”träffas oftast förvildad, även vid havsstranden på Aspö” (Aspegren 1823).

Palsternacka växer bl.a. vid gårdar, samt på ruderatmarker, vägrenar, banvallar och i tätorter.

Ganska vanlig; funnen i 61 rutor (35%); tidigare flerstädes (Holmgren 1942). Palsternacka är spridd i södra och mellersta Blekinge, med enstaka fynd även i norr. Arten uppgavs som sällsynt av Gosselman (1865), men Holmgren (1921) bedömde den som flerstädes, varför den troligen ökat i frekvens redan under 1800-talet.