Äldre lokalt namn för bären på oxel är ”starbär” (Mörrum).

Oxel växer bl.a. i renar, bryn, hagmarker, samt klippskrevor.

Mycket vanlig; funnen i 168 rutor (95%); tidigare tämligen allmän (Holmgren 1942). Oxel är utbredd i hela Blekinge, men den är troligen något ovanligare på Listerlandet (jfr. Holmgren ms 1921–44).