Sannolikt gammal bofast art; även odlad som prydnadsbuske och förvildad. Den uppgavs för Blekinge av Lindwall (ms 1782) och Aspegren (1823), men är bedömd som ny bofast i Blekinge av L. Jonsell (2001).
Bygdenamn och bruk
Berberis är mellanvärd för svartrost Puccinia graminis, som är en svampparasit som angriper framförallt vete Triticum aestivum. Sedan 1918 utgick en lagstiftning i Sverige att berberis skulle utrotas, så att man skulle få bukt med svartrosten. På senare år har emellertid resistenta sorter av vete framtagits och sedan ca 1950 har utrotningskampanjen minskat (jfr. Rydberg & Wanntorp 2001).
Äldre lokalt namn för berberis är ”kristi törne” (Mjällby).
Ekologi
Berberis förekommer bl.a. i buskmarker, lövskogar, hagmarker, renar, samt även på hyggen och sprids effektivt med fåglar.
Utbredning
Vanlig; funnen i 72 rutor (41%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Berberis är utbredd i de södra delarna av Blekinge, men saknas i den sydöstra skärgården. Arten går även in en bit norrut i Karlshamns kommun. Nordliga lokaler härrör sannolikt till stor del från förvildningar. Arten har ökat något i Blekinge, sedan den slutade bekämpas (se nedan); den har även ökat i andra delar av Sverige (Georgson m.fl. 1997; Rydberg & Wanntorp 2001; Tyler & Olsson 1997).
