Först uppgiven som förvildad utan lokal av Aspegren (1823).

Äldre lokalt namn för svarta vinbär är ”svartresp” (Mjällby).

Svarta vinbär växer bl.a. i fuktiga lövskogar och lundar; den förekommer framförallt längs åar och diken. Aspegren (1823) uppger arten som förvildad i trädgårdar.

Vanlig; funnen i 91 rutor (52%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Svarta vinbär är ojämnt utbredd i hela Blekinge. Arten har ökat i landskapet, liksom i Skåne och södra Småland (Tyler & Olsson 1997; Karlsson & Nosslin 1993).