Först funnen 1875 i Karlskrona, av Lüb (LD; eventuellt odlad); därefter 1897 vid Vedeby i Karlskrona, av Rundk (LD).

Skogsförgätmigej odlas som prydnadsväxt (ofta i parker och kring herrgårdar) och finns förvildad eller kvarstående på skuggiga ställen, t.ex. vid gårdar och i lundar. Den har etablerats sig bl.a. vid Verstorp i Nättraby.

Vanlig; funnen i 102 rutor (58%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Skogsförgätmigej är spridd i hela Blekinge, men vanligast i de södra delarna. Arten uppgavs som tämligen sällsynt av Holmgren (1942) och har ökat framförallt under den andra halvan av 1900-talet, liksom på andra håll i Sydsverige (Karlsson & Nosslin 1993, Tyler & Olsson 1997).