Först uppgiven av Lindblom i Ronneby (Aspegren 1823).

Surkörsbär förekommer som kvarstående vid gårdar, ödetomter och är vegetativt spridd i skogsmark.

Ganska vanlig; funnen i 41 rutor (23%); tidigare tämligen allmän (möjligen en överskattning; Holmgren 1942). Surkörsbär är utbredd i nästan hela Blekinge, men ovanligare i nordväst. Arten uppgavs tidigare som tämligen sällsynt (Svanlund 1889b, Holmgren 1921) och har möjligen ökat något sedan dess; den uppges även ha ökat i södra Småland (Karlsson & Nosslin 1993).