Brännässla förekommer bl.a. i fuktiga kulturbetesmarker, diken, vid gårdar, i skogskärr och på tångvallar; arten är kvävegynnad.

Endast subsp. dioica är känd från landskapet. Denna underart delas i vanlig brännässla var. dioica och skogsnässla var. holosericea, där den senare varieteten skiljer sig på att ha smalare, mer långskaftade blad och nästan helt saknar brännhår.

Mycket vanlig; funnen i 175 rutor (99%); tidigare allmän (Holmgren 1942). Brännässla har alltid varit vanlig, men har sannolikt ändå ökat under de senare åren p.g.a. ökat kvävenedfall. Varieteterna har inte uppmärksammats under inventeringen, men vanlig brännässla är sannolikt den helt dominerande.