Kärrbräken växer i kärr, på sjöstränder och åstränder; på Sturkö och Tjurkö förekommer den även i hällkar.

Mindre vanlig; funnen i 32 rutor (18%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Kärrbräken är spridd i hela Blekinge, men saknas på östkusten. Den uppgavs som tämligen sällsynt av Holmgren (1942), och blev bara funnen på en lokal under hans exkursioner (Holmgren ms 1921–44). Eventuellt har arten ökat något sedan dess; eutrofiering av fuktiga skogsmarker kan möjligen ha gynnat den. Kärrbräken uppges emellertid ha oförändrad frekvens i Skåne (Tyler & Olsson 1997).