Först uppgiven från Ronneby (Erikson 1905; som S. officinale × orientale, med angivelse av nedsatt pollenfertilitet och beskrivning av hybriden). Belagd 1922 från åkerkant i Ronneby av M. Jönsson (LD).

Uppländsk vallört odlas som prydnadsväxt och förekommer som kvarstående eller förvildad vid gårdar, på banvallar, renar, samt i tätorter. Eventuellt kan den ha uppkommit spontant från föräldrarna tidigare.

Vanlig; funnen i 91 rutor (52%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Uppländsk vallört är spridd i större delen av Blekinge, men saknas i nordväst. Hybriden har ökat under 1900-talet, sannolikt delvis på bekostnad av föräldraarterna.