linmåra
Galium spurium subsp. spurium
Gammalt bofast linogräs, utgången sedan länge. Senast uppgiven 1881 från Sandvik i Edestad (LD, Holmgren 1942).
Utbredning
Tidigare sällsynt (Holmgren 1942). Linmåra uppgavs som sällsynt av Aspegren (1823) och Gosselman (1865), och har förmodligen aldrig varit vanlig i landskapet.
Lokaler
Gamla fynd. RO Edestad Sandvik, 1881 Svl (LD, conf. LF); Ronneby, C.A. Agardh (LD, conf. LF); Härstorpssjön, C.G. Westerlund (Westerlund 1890); Risanäs C.G. Westerlund (Westerlund 1890); KK Lösen, Lösensjön, 1862 Goss (LD, conf. LF); Nättraby Gredeby, Asp (LD, conf. LF).