Lopplummer växer på fuktiga skogsmarker; ofta i sänkor, bäckfåror, kärr- och mossekanter, samt i sumpskog i gran-, bland- eller bokskogar. Enligt Gosselman (1865) förekom den även vid berg.

Vanlig; funnen i 81 rutor (46%); tidigare tämligen sällsynt (Holmgren 1942). Lopplummer förekommer främst i inlandet, med kustlokaler på Hanö i Mjällby, Aspö, samt Steneryd i Torhamn. Björn Holmgren fann lopplummer endast på två lokaler under sina exkursioner (Holmgren 1921–44), vilket är förvånansvärt lite; arten uppgavs som flerstädes både av Holmgren (1921) och Svanlund (1889b). Det är möjligt att den tidigare var förbisedd eftersom svåråtkomliga skogsmarker besöktes i mindre grad. Lopplummer uppges ha ökat i Halland och södra Småland (Georgson m.fl. 1997, Karlsson & Nosslin 1993), medan den uppges ha minskat i Skåne (Tyler & Olsson 1997).