Perenn, 2–7 dm hög ört med kraftig, närmast lodrät rotstock, och långskaftade, djupt flikiga rosettblad med stipler vid basen. Bladen är kantiga i omkrets och inskurna till ca 85 % i 5–7 flikar. Flikarna är rätt bredspetsade, och i sin tur inskurna i delflikar och tänder. Bladen har nätlik nervatur och är tätt ligghåriga på översidan. På undersidan med täta hår på nerverna, men ytan mellan nerverna är så gott som kal, eller mycket sparsamt hårig. Stängeln är närmast trind och har rätt raka ledstycken, men viker av något vid fögreningarna. Den är mer eller mindre hårig, i övre delen även glandehårig och har stipelförsedda blad som liknar rosettbladen, men uppåt blir allt mindre och mer sparsamt flikade. Blomställningen är vidgrenad. I toppen av grenarna med 5-taliga, 2,5–3,5 cm vida, något skålformiga blommor, som är rövioletta med ljus mitt, eller betydligt blekare, nästan vita. Egenartad frukt (fast alla nävor har den), som hålls upprätt under mognaden. Efter mognaden tillväxer fruktämnet till en lång näbb bestående av 5 fruktblad som är hårt sammanvuxna i näbbens spets, men som slutligen lossnar med ett knäpp i den nedre änden och rullar ihop sig. Fröna, som ligger i skållika bildningar längst ned i näbben, kastas då iväg ett stycke.

Midsommarblomster finns på många slags friska marker. Den är en av de vanligaste och mest karaktäristiska komponenterna i frodiga ängssamhällen, både på öppen mark och i skog. Finns även allmänt på fjällängar, men är i många områden ovanligare närmast kusten.

Förväxlingsrisk
I norra Sverige, där den i regel är den enda nävan, är den omisskännlig i blom eller i frukt.
Den kan dock förväxlas med ung nordisk stormhatt (Aconitum lycoctonum), som emellertid saknar stipler vid bladbaserna, och har tätare behåring mellan nerverna på bladens undersidor.
Smörbollar (Trollius europaeus) har kala, glänsande blad, och vitsippsranunkel (Ranunculus platanifolius) (Värmland–Lycksele lappmark, vanlig bara i Härjedalen och Jämtland) betydligt kalare, ofta helt kala, blad med mindre fint flikade flikar.
I södra Sverige är det värre.
Ängsnäva (Geranium pratense) (huvudsakligen södra och mellersta Sverige, men funnen till Norrbotten) är rätt sällsynt, men den kan vara mycket lik midsommarblomster. I allmänhet är dock bladen mer inskurna (till ca 90 %) med smalare, spetsigare, mer finflikiga flikar. Stängeln är rätt kantig, och upptill tätt glandelhårig. Blomman varierar i färg, men har ej mycket ljusare mitt, och fruktskaften hålls nedåtböjda före frukterna mognat.
Övriga nävor (Geranium) har antingen mindre djupt inskurna blad, eller så är de lägre och spensligare. Flera nävor är annueller.