Flerårig ört med tät bladrosett av ”köttätande” blad. Rosettbladen är karaktäristiskt gulgröna med en klibbig ovansidan och inrullade kanter. Den blåvioletta blomman har en något uppåtböjd sporre och sitter ensam på en ogrenad bladlös stjälk som är tilltryckt hårig. Kapseln är äggformad och något längre än fodret. Rötterna är smala, vitaktiga.

Tätört växer på fuktig, gärna bar jord eller torv. Man finner den i kärr, myrar, diken, stränder eller översilad mark i fjällen. Den är vanlig i fjällen och i Norrland men längre söderut är den mer beroende av kalkrik välhävdad mark.

Förväxlingsrisk:
Den vitblommiga fjälltätört (P. alpina) har nästan identiska blad men dess rot är ganska kraftig och mörk, ej vit.
Dvärgtätört (P. hirsuta) är en mycket liten art som uteslutande växer på tuvor av rostvitmossa (Sphagnum fuscum). Den har ett blomskaft med utåtstående hår.