Perenn, beståndsbildande, rosettbärande, 4–15 dm hög ört (utlöpare!). Har uppstigande rotstock som bildar rikligt med underjordiska utlöpare som slutar med bladrosetter, men inte alla rosetter blommar. Växer därigenom oftast i tydligt avgränsade bestånd som täcker marken med stora blad, med en bård av glesare, avancerade bladskott i kanterna. Alla växtens blad har tätt sittande, millimeterlånga, fina taggar i kanten, är friskt eller mörkt gröna ovan och lysande gråvitt filtludna under. Kontrasten i färg mellan över- och undersida blir uppenbar om man viker ett blad (gör det!). Rosettbladen är kraftiga, ofta halvmeterlånga, hela och bredast på mitten, med lång, utdragen spets. Blommande skott får upprätta, raka, upptill ullhåriga stänglar, som helt saknar beväpning. Stängeln har stjälkomfattande blad med långt utdragen spets. De är antingen hela, eller djupt och grovt flikiga på ett karaktäristiskt sätt, genom att inskärningarna ej når bladets mitt, och att flikarna ej sitter kant i kant. Effekten blir att flikarna ser ut som spetsiga, bandlika utväxter från ett smalare blad. Stängeln är ogrenad eller har någon uppåtriktad gren. I toppen med en i regel ensam, stor korg med mjuka holkfjäll och rödvioletta blommor (“rakborste”).

Borsttistel är mycket vanlig norrut, ovanlig längst i söder. Den växer på frisk eller fuktig mark i jordbrukslandskapet, på vägkanter, vid diken, i strandskog, rikare skogsmark, vid källor, i myrkanter, högörtsskog och på fjällängar. Magrare marker undviks.

Förväxlingsrisk:
Närmast omisskännlig.
Fjällskära (Saussurea alpina) (huvudsakligen Norrland) har mörkare, något blåskimrande bladundersida. Den saknar brudborstens små taggar i kanten, men har glest satta, rakt utåt riktade, pigglika tänder.