Flerårig tuvad ört med liggande eller något uppstående kantiga, solida stjälkar som saknar utlöpare. Växten är något gleshårig eller kal och har tretaliga fingrade blad med omvänt äggrunda småblad och stora, bladlika stipler. Småbladen är matta med en aningen blåaktigt grön färg och saknar synliga sidonerver. Blommorna är klargula ofta med röda inslag och en spetsig krokliknande köl. De sitter glest i ett ganska långskaftat blomhuvud. Fodret som är gleshårigt har fem smala spetsiga flikar som alltid är tryckta mot blompipen. Baljorna är avlånga och raka och blir så småningom svartaktigt mörkbruna.

Käringtand växer på torr–fuktig gärna sandig eller grusig gräsmark. Den är vanlig på torrängar och på olika sorters kulturmark och finns i hela landet förutom norra Norrlands inland.

Förväxlingsrisk:
Gulvial (Latyrus pratensis) saknar uddblad utan har istället ett klänge.
Smal käringtand (L. tenuis) finns södra landet och på västkusten. Denna växer upprätt och har lansettlika (> 3 ggr så långa som breda) blad med synliga sidonerver.
Stor käringtand (L. pedunculatus) påträffas på fuktig mark i södra och västra Sverige och är kraftig med en rund ihålig stjälk och blad med klart synliga sidonerver. Foderflikarna är tillbakaböjda under knoppningen.