Perenn, tuvad graminid med korta utlöpare och långa, mjuka, ljusa hår längs bladkanter och i slidöppningar (särskilt tydligt nedtill, ser ut som bomull som släppt från en bomullstuss). Små, tuvade “strutar” med 1–2 dm långa, mjuka (men vintergröna!) blad, som är rödanlupna och mjukt rännformiga vid basen, men planar av till en rätt bred, friskt grön bladskiva med en något förlängd, trubbig spets (“dutt”). Får tidigt på våren en 1–2 dm hög, upprätt stängel försedd med några mot stängeln tryckta, uppåtriktade blad. Toppställd blomställning med 6-taliga, mörka blommor på slanka skaft. Blommorna sitter ensamma, de flesta på ett egna skaft, men några på grenade skaft). I frukt förlängs skaften betydligt (till 5 cm), så att fruktställningen blir flocklik. Frukten är en kapsel som innehåller (högst) 3 frön med tydligt elaiosom.

Vårfryle är en osedvanligt välspridd växt som är allmän i många miljöer ända upp på fjället. I trivial skog är den ofta den enda mer bredbladiga graminiden. Sommartid är blomningen över, men det brukar gå lätt att hitta liggande rester av fruktställningen.

Förväxlingsrisk:
Mjukhåriga, gräsliknande, trubbspetsade blad kombinerat med flocklik fruktställning utesluter för det mesta andra växter.
I fjällen finns några liknande frylen, som dock alla har så gott som kala blad: bågfryle (Luzula arcuata subsp. arcuata), som har smalare blad, och blommor som sitter några få tillsammans; fjällfryle (L. wahlenbergii), som har mindre, klaselik fruktställning; vippfryle (L. parviflora) (nästan enbart längst norrut, men där även nedanför fjällen), som har en rätt stor topp där blommorna sitter i slaka, klaselika samlingar.
Storfryle (L. sylvatica) (sällsynt i sydvästra Sverige) har upp till meterlång stängel som något liknar en jättestor vårfrylestängel, men de basala delarna är helt annorlunda.